|
1. Gilbjerg Hoved
 Gilbjerg Hoved reser sig fra den flade strandbredd som en höj, stejl, graesklaedt klint 32 meter over havet. Bag Gilbjergstien, der visse steder går ret taet på kanten, findes små beplantninger av fyrretraeer (tallar) og småkrat (liten buske, lågt buskage), som nogle steder er helt forkrøplet (förkrympta) på grund af vinden. De graesklaedte skraenter har ett ret varieret flora, med hulkravet (hål - krage ?) kodriver (gullviva) som den mest iøjnefaldende (plante).
Som Sjaellands nordligeste punkt er området et af landets bedste fugletraeksteder om foråret. Isaer mange rovfogle laegger vejen forbi her, men der foregår også betydeligt taek av finker, duer og kragefugle (kråkfåglar), af of till i enorme flokke. Det er ikke usaedvanligt at se 100 000 finker på en dag, rekorden er 500 000. I april ses der somme (vissa) tider en del traner.
I perioden 1. marts-15. juni har ornitologerne en fuglestation på Gilbjerg Hoved. Ud over at registrere fugletraekket og ringmaerke fugle arrangerer medarbejderne guidede ture. Ved stationen er der opsat lister over dagens fugleobservationer.
Till kartan
2. Fyrbakkerne
Text och länk saknas
Till kartan
 3. Rusland
Rusland omfatter Pandehave ådal med tilstødende lyngbakker og småskove. Arealerne er fredet i 1992 for at sikre områdets landskabelige, kulturhistoriske og botaniske værdier samt befolkningens adgang.
En avmærket sti förer rundt i bakkerne, enebærkrattet og gennem ådalen ud til stranden. Midt i bakkerne ligger Rudolf Tegners Museum, som rymmer billedhuggerens samling af statuer. Bronzestatuer er desuden opstillet i bakkerne.
Det är tiladt at færdes overalt undantagen på kornmarker, i haver og hegnede arealer. Ved adgang til indhegningerne i Rusland skal man benytte låger og overgange i hegnet.
Till kartan
4. Hornbaek Plantage
www.sns.dk/Kronborg/vandrefl/84hornbek.htm
 |
Till kartan
5. Teglstrup Hegn
www.sns.dk/Kronborg/vandrefl/04teglstrp.htm
Till kartan
6. Jaegersborg Hegn
www.sns.dk/Jaegersborg/vandrefl/49jaeghegn.htm
Till kartan
7. Jaegersborg Dyrehave
www.sns.dk/Jaegersborg/vandrefl/22jaegersb.htm
Till kartan
8. Saltholm
www.sns.dk/jagt/reservatfoldere/saltholm/saltholm.html
Till kartan
9. Kongelunden
www.sns.dk/Jaegersborg/vandrefl/13kongelnd.htm
Till kartan
10. Kalvebod Faelled
www.sns.dk/Jaegersborg/vandrefl/65kalvebod.htm
Till kartan
11. Köge Bugt Strandpark
www.strandparken-kbh.dk/blev_til.htm
Till kartan
12. Karlstrup Skov
www.sns.dk/Koebenhavn/vandrefl/100karlstrp.htm
Till kartan
13. Gjorslevskovene
Text och länk saknas
Till kartan
14. Stevns klint
www.aabne-samlinger.dk/oestsjaellands/klinten-intro.htm
Till kartan
--------------------------------------------------------------------------------------------
1. Kullaberg
 Kullabergs markerade urbergsrygg bildar en udde mellan Öresund och Skälderviken och omfattar två naturreservat på tillsammans 1000 ha.
Naturen är mycket omväxlande. Branta stup och djupa raviner, söndersprucken klippkust, skog, kärr, hedar och kulturmarker. Den variationsrika naturen erbjuder stora möjligheter till strövande och promenader fyllda av naturupplevelser med vidsträckta utblickar över hav och land. Till Kullaberg kommer årligen över en halv miljon besökare för olika aktiviteter såsom bad, fiske, golf, fågelskådning, dykning, klättring, grottbesök och turer i växlande terräng med magnifik utsikt.
Det gynnsamma lokalklimatet gör att många och speciella växtarter inte minst lavar och mossor och småkryp etablerat sig här. Östra delen inrättades som naturreservat 1965 för att bevara det omväxlande landskapet med klippterräng, skogar och öppna kulturmarker. 1971 blev också västra delen reservat och naturvårdsarbetet inom hela området kunde samordnas.
Ett 300 m brett bälte runt kusten blev marint reservat 1986 med syftet att bevara havsbottnens flora och fauna så ostörda som möjligt. I Kullens farvatten möts Skageracks salt- och Östersjöns brackvatten, vilket skapar förutsättningar för en bred artsammansättning.
Mer information om Kullen >>
Till kartan
2. Möllehässle
Den 2,5 km långa kustheden söder om Mölle representerar ett landskap av nästan tidlös karaktär. Längst inåt land, på ca 10 m höjd över havet, finns klapperstensfält, som minner om Litorinahavets vågskvalp. Härifrån sluttar området sakta ned mot havet, där ofta stora blocksamlingar ligger i bränningszonen. Över den betade fäladen växer vindpinade buskar av slån och en, ibland glest, ibland tätnande till svårgenomträngliga snår.
Till kartan
3. Strandängarna mellan Lerhamn och Nyhamnsläge.
Utanför den odlade jordbruksmarken mellan Lerhamn och Nyhamnsläge ligger ett öppet kusthedsparti. Det är en landskapstyp av stort intresse, som under mycket lång tid haft samma prägel som nu, och som också prisades högt av våra förfäder. Här finns nämligen ett stort antal fornlämningar i form av stensättningar, gravhögar och en domarring. Nakna klapperstensvallar visar Litorinahavets strandlinje. Vegetationen är mosaikartad och växlar mellan ängs- och hedkaraktär. Den är tydligt påverkad av närheten till havet. Mest påtagligt illustreras detta av de hårt vindtuktade buskagen i östra delen.
Till kartan
4. Strandbaden
Den flacka kustheden utanför Strandbaden och Nyhamnsläge ger denna kustzon en attraktiv land- skapsbild. Den är en rest av den sto- ra betade allmänning som en gång täckte stora delar av Kullahalvön. Omväxlingen mellan vegetation som etableras på kala sandytor, gräs- och örtrik hed och ljung-kråkrished är av botaniskt intresse. Utanför finns en sammanhängande sandstrand som utnyttjas intensivt för bad och andra friluftsaktiviteter.
Till kartan
5. Strandområdet Viken-Lerberget.
Mellan Lerberget och Viken finns värdefulla partier med kusthed, delvis hårt trängd av bebyggelsen. I mellersta delen ligger också en golfbana. Längs stranden finns en fin sandstrand – badstrand, och innanför löper den fyra meter höga Littorinavallen, som markerar Östersjöns strandlinje under ett tidigare utvecklingsskede.
Till kartan
6. Gråläge (Domsten – Vikens kusthed)
Länsstyrelsen förklarade den 13 mars 1984 kustheden mellan Domsten och Viken som naturreservat för att bevara det markhistoriskt intressanta öppna hedlandskapet och trygga tillgången på bad- och friluftsområden längs Öresundskusten.
 |
Gammal kusthed
Mellan bebyggelsen i Domsten och Viken utbreder sig längs Öresund en rest av allmänningen Kulla Fälad. Området har tidigare fungerat som flera byars utmark för betesdrift samt sand- och tångtäkt. Strandzonen i området karaktäriseras av långa sanddyner där vegetationen huvudsakligen består av strandråg och sandrör. På den ilandflutna tången längs stranden trivs bl. a. olika mållor. Innanför strandzonen förekommer ett kraftigt bälte med vresros – en inplanterad nyponros som är allmänt spridd längs hela Öresundskusten. Bakom vresrosbeståndet utbreder sig den egentliga kustheden som utmärks av en torr gräshedsvegetation som övergår i ljung-kråkrished.
Gräsheden påverkas av slitage
På ytor där kraftigt slitage blottat sanden påträffas tuvor med borsttåtel och fårsvingel – typiska växter för den torra gräsheden. Inom områden med mindre slitage sluter sig gräheden och bildar ett helt sammanhängande växttäcke. Här uppträder flera örter och ris, bl. a. backtimjan, trift, ljung och kråkbär som efterhand tränger undan gräsen. I det höga riset kan slutligen vide och björk få grogrund. Genom kaninbete, vinderosion och trampslitage från människor och djur motverkas igenväxningen på gräsheden. På så sätt kan den typiska hedkaraktären bevaras. Varsamhet krävs dock för att markslitaget inom känsliga vegetationspartier ej blir för stort.
Ytterliggare information
Länsstyrelsen i Mamöhus län
Miljövårdsenheten
205 15 Malmö
Tel. 040-14 60 00
Domänverket Kristianstads revir
Föreningsgatan 5
291 33 Kristianstad
Tel. 044-11 56 70
Till kartan
7. Kulla Gunnarstorp
 Norr om Helsingborg är det mycket små avsnitt av kustremsan som inte tagits i anspråk för bebyggelse. Om- rådet utanför Kulla Gunnarstorps slott med sin vackra parkanläggning är ett av de få där man ännu kan uppleva den fria kusten med sitt oexploaterade bakland. I söder finns en badstrand som via en smal strandhed övergår i en bok- och tallskogsklädd, sluttande landborg, innan det öppna odlingslandskapet tar vid på platån ovanför. Norrut blir stranden stenig och här blottas den röda sandstenen som utmärker den s k rät-lias-formationen känd för sina kolförande lager. Källvatten sipprar fram mellan de vågräta sand- stenslagren även om dessa vattenflö- den inte är lika kända som de i Ramlösa och längs Hälsovägen i Helsingborg.
Till kartan
8. Pålsjö skog
 Populärt utflyktsmål för helsingborgare. Det är en relativt stor skog som delas av en väg som dels går ner till stranden och dels till Pålsjö backar. Mitt i skogen ligger Pålsjö slott. Järnvägen passerar genom en ravin i skogen men i och märks därför inte så mycket. I södra delen av skogen finns en bäckravin vars bäck rinner ner till den gamla Pålsjö kvarn.
Pålsjö backar, strax nordväst om Pålsjöskog, breder ut sig över ett rätt så stort och långsträckt område. Det ligger både ovanför och på landborgen med starkt kuperad terräng som följd. Här finner man vackra promenadstråk och det frekvent besökta vandrarhemmet Thalassa. Pålsjö skog är en lövskog som huvudsakligen består av bok, men även av andra sorters träd. Vid den djupa bäckravinen är skogen på vissa ställen sumpig. Växtligheten vid Pålsjö backar består av omväxlande löv- och barrträd. Det finns en liten granskog och en något större björkskog. På landborgens slänter finns bl a ekar och snår av bl a slån. Längre norrut breder en gles tallskog ut sig. Här finns även ett par stora åkrar och en nyligen anlagd betesmark. Det som mest utmärker Pålsjö skog på våren är det stora beståndet av vitsippor.
Till kartan
9. Rååns naturreservat
 Råån med omgivningar är ett populärt naturområde för många. I den vackra dalgången kan man lyssna på fågelsång, fiska, vandra eller njuta av en picknick i det gröna. På de bördiga jordarna inom Rååns avrinningsområde bedrivs också ett jordbruk som är av stor betydelse för livsmedelsproduktionen. Naturgeografiskt intressant område med värdefulla naturmiljöer. Rååns avrinningsområde är med sina 193 km2 ett av Sveriges minsta så kallade huvudvattendrag. Naturförutsättningarna med sedimentära bergarter och kalk- och näringsrika jordar innebär goda förutsättningar för ett rikt växt- och djurliv.
Mer informarion: >>
Till kartan
10. Örby ängar
Nedanför den markerade landbor- gen ligger Örby ängar. De växlande sandryggarna och fuktstråken ska- par ett intressant växt- och djurliv. Här växer sällsynta arter som klint- snyltrot, kustruta och tulkört och i svackorna lever en molluskfauna som blivit uppmärksammad av zoo- loger. Området ger fina möjligheter till strövtåg, och under sommaren är stranden en omtyckt badplats. I södra delen ligger en golfbana och i norr en skjutbana.
Till kartan
11. Hilleshögs dalar
 Detta kustavsnitt bjuder besökaren på unika naturvärden. De böljande kullarna, också kallade Glumslövs backar, utgör vetenskapligt intressanta terrängformer som mot fonden av Öresund och Ven bygger upp ett landskap med erkända skönhetsvärden. Den eroderade kusten stupar brant ned mot havet och visar en form av landskap, vars motsvarighet i hela landet bara finns på Ven. I de branta sluttningarna finns ett växt- och djurliv som också är unikt. Här finns ett flertal fornminnen som visar att även våra förfäder lärde sig uppskatta detta område.
Till kartan
12. Ven
 Ön Ven mitt ute i Öresund är helt uppbyggd av lösa avlagringar. On begränsas av höga erosionsbranter och har därovanför en plan, nästan helt uppodlad markyta. Från Ven har man en vidsträckt utsikt över Öresund och landskapet på svenska och danska sidan. Många av de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna har bevarats. Gårdar från början av 1800-talet har fått behålla sin ursprungliga karaktär med längor av tegel och korsvirke under halmtak. Tillsammans med vallar, stengärden och pilträd är de nu karakteristiska för Vens öppna landskap. Det södra kustpartiet mellan Kyrkbacken och Bäckviken kännetecknas av rasbranter med imponerande mäktighet. Här finns en vegetation av stort intresse, där flera arter har en av sina få växtplatser och där backsvalorna bygger sina bon i de branta stupen.
Till kartan
13. Saxåns mynning
Betade flacka strandängar på båda sidor om Saxåns mynning. vattenfyllda håligheter, s k skonor utgör spåren av tidigare torvtäkter. Liknande ängar fanns tidigare längs hela Öresund, men genom utfyllnader och exploatering för bebyggelse eller genom upphörd hävd har de allra flesta av dem försvunnit. Strandängarna växlar mellan blöta och torra, ofta starkt tuviga marker. Floran skiftar på ett intressant sätt beroende på salthalt, vattenstånd och betesintensitet. Fågellivet är synnerligen intressant. Här häckar bl a skärfläcka och småtärna, och ett stort antal flyttfåglar rastar på ängarna.
Till kartan
14. Järavallen
www.strovomraden.se
Till kartan
15. Salviken.
Kustpartiet vid Salviken upp mot Barsebäck bjuder på intressanta företeelser för de flesta besökare, Här finns väl utformade rester av äldre strandlinjer, branter som utformats av havet och tidigare havsvikar, som då de avsnörts försumpats och utvecklats till små myrmarker. Längs den grnda Salviken är fågellivet rikt. Höjdsträckningen vid Gillhög är utomordentligt vacker. Över hela området finns dessutom ett flertal välbevarade fornminnen.
Till kartan
16. Löddeåns mynning.
Naturreservatet Löddeåns mynning har som främsta värden ett utomordentligt rikt fågelliv. Såväl de flacka, intensivt betade ängarna nordväst om ån som vassområdena sydost därom kännetecknas av ett stort antal både häckande, rastande och övervintrande fågelarter. Intressant är också den välbevarade strandvallen från Littorinahavet.
Uppströms mot Kävlinge vidtar den vackra slättådalen kring Löddeån. Dalgången med de markerade sluttningarna ned mot den slingrande ån, som inramas av åkrar, ängar och små lövskogsdungar, är en viktig oas för både djur och människor i detta område.
För att skydda fågellivet råder beträdnadsförbud inom delar av mynningområdet under tiden 15 april - 15 juli. Under samma tid råder ankringsförbud på Lödde å inom detta avsnitt samt inom angränsande delar av Lommabukten. Fågellivet kan under hela året studeras från ett fågeltorn.
Till kartan
17. Hammars näs, Foteviken, Eskiltorps ängar och holmar.
Utmed Öresundskusten från Klagshamn i norr till Fotevikens inre delar i söder finns ett i stort sett sammanhängande stråk av mycket flacka strandängar. De har utnyttjats till bete under mycket lång tid, sannolikt flera tusen år. Ängarna utgör numera ett av våra förnämsta våtmarksområden. I sitt välbetade tillstånd utgör de en idealisk häcknings- och rastmiljö för ett stort antal vadare, änder och gäss. Under vinterna övervintrar många rovfåglar inom området. Ängarna har också stort internationellt värde för fågellivet och tillhör de mest skyddsvärda våtmarkerna i Europa och Nordafrika.
För naturreservaten Hammars näs ochNäsholmarna samt Eskiltorps holmar råder beträdnadsförbud under häckningstiden 15 april - 15 juli.
Till kartan
18. Flommen, Knävången och Knösen.
Falsterbohalvön är uppbyggd av ett antal moränkärnor. Kring dessa har havet sedan inlandsisens avsmältning bildat system av strandvallar och revlar, som inom reservatet avsnört grunda laguner som utgör Flommarna. Området omformas omformas än idag av havsströmmar, vågor och vind. På flera håll bildar flygsand i samverkan med strandråg och strandrör flera meter höga klitter (sanddyner). Markerna väster om Skanör och Falsterbo, den s k Flommen, utgör ett unikt komplex av revlar, laguner, havsvikar och strandängar.
Flommen var tidigare utmark till Falsterbo och Skanör. Landskapet har främst använts för bete och grästorvupptagning. Reservatsgränsen utgörs i öster av vallar av tång och grästorv. dessa var tidigare gräns mot Skanör-Falsterbos åkersvångar.
Reservatets norra del domineras av fuktiga strandängar med de sällsynta växterna strandtåg och blå svärdslilja samt torrare borsttåtelhed. Martorn kan påträffas i klitterna. Norr om Hamnvägen betas området. I södra delen av reservatet ligger två golfbanor.
Reservatets sydvästra udde, Nabben, en av Europas bästa flyttfågellokaler. Från augusti in i oktober passerar 100 000-tals fåglar Nabben, främst bofink på väg till vinterkvarteren på kontinenten eller i Afrika. Under en dag med goda betingelser i september-oktober kan mer än 50-talet arter, däribland flera rovfåglar, observeras.
Till kartan
19. Måkläppen.
Naturreservatet Måkläppen, en ö söder om Falsterbonäset, är helt utbyggd av sand och ändrar genom vattnets och vindens verkan ständigt form och storlek. Ön är en viktig häckfågellokal och en betydelsefull rastplats för för flyttande vadare och änder. Den är dessutom en viktig uppehålls- och yngelplats för gråsäl och knubbsäl. För att skydda djurlivet råder tillträdesförbud till ön och vattnet runtomkring under tiden 1 mars - 31 oktober.
Till kartan
20. Skanörs ljung.
Falsterbohalvön utgörs av ett system av sandrevlar bildade efter istidens slut (när ?) av havets sand och fortfarande omformas stränderna av naturkrafterna. Under forntiden växte här en skog av sannolikt ek, som emellertid höggs ner under medetiden. Under följande århundradeb utbredde sig ett öppet betet hedområde över hela Falsterbohalvön, av vilket Skanörs ljung utgör en liten rest som inte bebyggts eller skogplanterats. Systemet av sandrevlar är här mycket tydligt. I fuktigare svackor, som delvis utgör spåren efter gågna tiders torvtäkt för för taktäckning och stängseländamål, växer fukthedsvegetation med bl a klockljung och klockgentiana som annars saknas i denna del av Skåne. De områden som ligger norr om väg 100 har dock i stor utsträckning planterats med tall.
Skanörs ljung uppvisar under hela året ett intressant fågelliv. Den absoluta höjdpunkten erbjuds dock på hösten, framförallt under september och oktober. Då utnyttjar bivråkar, ormvråkar och andra "termikflyttare" i hundratal vid soligt väder uppåtstigande vindar över denöppna ljungen för att "skruva" sig uppåt innan de seglar iväg ut över Öresund mot sina vinterkvarter.
 |
Till kartan
|
All bebyggelse till trots har Öresund mycket att erbjuda den naturintresserade. Havet och det strandnära landskapet är alltid tilltalande. Mest framträdande är Kullaberg med mäktiga urbergsklippor som stupar brant ner i havet. Den norra delen delen av kusten präglas av en markant landborg, som tränger samman sundet mellan Helsingborg och Helsingør. Sjöfarande från söder möts av Stevns klint med höga, vita kalkklippor, som övergår i Køge Bugts långa sandstränder. Från København och norrut är det bebyggelsen kring Strandvejen och mäktiga bokskogar som präglar landskapet. På andra sidan markeras inloppet av Falsterbohalvön med sandstränder och klitter, som mot norr övergår i flacka strandängar.
